Le och var glad, ty det kan bli värre. O jag log, o jag var glad, och det blev värre.

Här har man smilat upp sig och gått och längtat efter att få se MODO-hjältarna i final. Jag har ignorerat mitt halsont och spenderat tiden åt att glädjas över saker istället. Men vad händer? Jo, nu har jag dragit på mig svår halsfluss som troligen också är körtelfeber. Jag var glad, och nu blev det så här.

Jag har feber, ont i halsen och örat, kan inte gapa/svälja och heller inte prata. Jag kommer inte att kunna åka upp och se MODO på torsdag och allt känns skit. Dessutom ska jag varje dag ha i mig tre gigantiskt stora antibiotikatabletter som gör att jag känner mig som en liten pillerknaprande galning i och med att jag måste krossa tabletterna innan och finmala delarna. Det är jag och Kung Salle som går på piller! Yeah!

Det enda jag kan sysselsätta mig med är att sitta här vid datorn eller se på TV eller läsa. Jag får inte anstränga mig, och sova går inte. Det blir det ännu värre av. Jag kan inte träffa folk, delvis på grund av smittorisken och delvis för att jag inte kan prata. Typiskt att det är just nu, när Lurke är här och allt. Bläääää!

Men, men. Har man Kung Forsberg som Gud så har man också inprogrammerat i sin hjärna att inget blir bättre av att gnälla, och att det bara är att kämpa på. Jag ska se till att tvinga mig själv in till Karlstad i slutet av veckan, inhandla kurslitteraturen och plugga som en liten galning under helgen. Dessutom ska jag ta tag i mina andra två kurser och försöka få någon ordning på dem.

Avalanche missar slutspelet och det bidrar förstås ännu mer till att det just nu känns riktigt tungt. Men Nashville ska ta sig an San Jose och jag hoppas på att Kung Forsberg visar tvivlarna att han fortfarande är Världens Bästa Hockeyspelare och att Joe Thornton inte har så mycket att säga till om i det långa loppet. Thornton är en gudabenådad spelare, inget snack om saken, men Kung Forsberg är och förblir The One And Only. Simple As that. Det vet jag och andra smarta människor. Nu ska även ni andra få se. Heja Nashville!


Med tanke på min kopiösa mängd timmar framför datorn nu, så lär det garanterat komma ett blogginlägg lite senare om Stanley Cup.

Just nu är det fullt fokus på finalmatch nummer fyra. 2-1 till LHC och MODO ska nu åter få visa att de är Sveriges största hjältar. Bara lite drygt fem timmar kvar nu! Jag räknar minuterna och går på nålar. Heja MODO!

 


Morran hissar: 3685 kronor tillbaka på skatten! Yes! Dessutom kom Cosmo idag! Yes!

Morran dissar: Wikegårds uttalande var riktigt töntigt. Nog för att Wikegård är en riktigt bra kommentator med stort hockeykunnande (även om han, eller ens någon, kan mäta sig med gudabenådade Calle Johansson!), men det där har han inte rättt i. MODO är hjältar, inget gnällag!

***

På tal om Calle Johansson. Jag har alltid varit lite betuttad i den mannen, och det blir bara mer och mer. Han är världens bästa expertkommentator, bättre än NHL-kommentatorerna till och med. Han vet verkligen vad han pratar om, och det är guld att få höra honom berätta om sina egna erfarenheter och hur det verkligen går till. Han är alltid 100 % ärlig, står för sina åsikter men är ändå ingen som kör över andra experters uttalanden om han anser dessa ha fel. Diplomatisk är istället ledordet. Kung är det rätta ordet. Han och Niklas Holmgren är tillsammans det mest kompletta radarparet som går att uppbringa när det gäller hockeykommentatorer.

Nu ska jag slänga mig i soffan och läsa Cosmo och försöka få i mig en tablett.

Nedräkning till matchen börjar... Ohoo, det går framåt!