Nu har det gått tre dagar sedan MODO-hjältarna fixade hem guldet till Övik. Man börjar kunna se på det hela med lite perspektiv nu, och det börjar äntligen smälta in lite: MODO HOCKEY HAR TAGIT SM-GULD!

Visst, man kan vakna upp och vara trött som en snigel, sucka över tråkiga föreläsningar, vara halvt död för att Nashville förlorade eller vara allmänt på dåligt humör över annat. MEN, då kommer man plötsligt på att MODO Hockey nu visat att de faktiskt är det bästa laget, och att det är där The Heart of Hockey verkligen finns. MODO Hockey har tagit SM-guld, och alla problem bleknar lika mycket som MODO-hjältarna firar guldet. Oslagbart!

Från bland annat Linda har jag fått höra hur bland annat Salle sjöng: "Vi är MODO Hockey och vi ska dricka bira och när vi vunnit SM-GULD ska vi ut och fira. Dricka Dricka Bira..."  Kungligt!

Att hela laget består av kungar är en självklarhet. Sedan är det också några av dem som får ses som varit mest tongivande. Till dessa skulle jag vilja ranka (utan inbördes ordning) Krizan, Timmy, Susse och Svarten. Men, för att använda ett klassiskt hockey-uttryck, så är det små marginaler som avgör. Jag skulle lika gärna ha kunna lagt till spelare här. Men dessa anser jag höra dit på många, många sätt och det är inte mycket att diskutera.

Karol Krizan: Ytterst speciell på alla sätt och vis, och enligt mig ES bäste målvakt. Han har haft många tvivlare, men nu har han i och med detta årets kyla och prestationer även i slutspelet visat att han kan stå pall för tryck och jag tror inte längre det är någon som tvivlar på hans förmåga. Förra årets slutspel, när han fick stämpeln som något av en "nedvikare" när det kommer till heta, viktiga playoff-matcher är borta. Innan han kom till MODO hade han också visat att han faktiskt är en målvakt utan dess like, och nu har han som sagt även visat vanliga dödliga icke-MODOiter i Sverige.

Mattias Timander: Många envisas med att hylla Niskala och övriga backar till höger och vänster, och då främst för deras offensiva kvalitéer. Men att inte se Timmys kungligheter på isen (främst på egen planhalva - de defensiva kvalitéer han har) är skamligt. Han är ES klart bäste defensive back, och det kan ingen bortse från. Många har berättat (t ex Harald Lückner) om att Timmy kanske inte är en så stor ledare när det gäller snackandet, men att han "visar vilken ledare han är på isen". Det väger lika tungt som han själv.

Niklas Sundström: Prinsen av New York som i åratal har godtagit sin defensiva roll i NHL kom tillbaka till MODO och blev snabbt Kung av Övik, och det med all rätt. Inte konstigt att han tillsamamns med Hockeyguden Forsberg och kungen Näslund slog all världens poängrekord i JVM. Susse är en playmaker och passningsläggare av högsta rang. Match efter match har han serverat smörpass efter smörpass och varit stora "regissören" i mycket av det som resulterat i mål. Hård som sten utefter sargkanterna.

Per Svartvadet: Jag är trött på allt tjat om Jörgen Jönsson. Svarten är bästa kaptenen. Den perfekta ledaren som enligt tränare och spelare alltid vet hur han ska få igång eller lugna laget. Han visar sitt ledarskap genom både det han gör på isen och genom det han säger. Han stiger själv fram i viktiga lägen, och visar ett gigantiskt självförtroende. Mina kära vänner utan större hockeyintresse brukar alltid göra sig lustiga över hockeyspelares verbala förmåga när de ska intrevjuas, och ärligt talat får jag ibland hålla med dem. Men Kung Svarten är en fröjd att höra (och se) intervjuas. Hans ord är ristade i sten, och när han öppnar munnen så lyssnar man.

Förresten tror jag ingen i hela världen gnäller om jag lägger till Tobias Enström på listan. Det är helt otroligt hur han har utvecklats, och hans skridskoåkning är väl värd att hyllas. Alla tjatar om "vår näste Lidström" - Anton Strålman, men i mina ögon (färgade MODO-ögon? Nä fan) så är Enström lika bra han. Eller om jag lägger till Andreas Salomonsson? Visst, han missade stora delar av säsongen och kunde inte gå för fullt, men som alla vittnat om är han guld värd för laget när han finns med. Hans bländande skridskoåkning kan göra storverk och i sista finalmatchen var han riktigt bra. Eller Oscar Steen? Teknisk som få, och vilken avslutande finalmatch han gjorde! Eller kanske vilken spelare som helst?

***

Imorgon kommer Fröken Bitter. Hujeda mig!

***

Idag har jag gjort ett träningsschema. Det ska följas till punkt och pricka. Jag tror det där med att gå ut och träna stenhårt från början är underkastat. Jag tänker inte börja lite försiktigt och sedan trappa upp. Ska man göra något så ska man göra det ordentligt. Ungefär som MODO gjorde och tog SM-guld.

I Härnösand firar de guld som man ska. Se, lär och njut!

Nu ska jag sätta igång med träningen och därefter väntar en skön dusch med peeling, ansiktsmask, hårinpackning och allmänt ompysslande. Efter att ha laddat batterierna blir det att ta itu med kurslitteraturen på 300 snarkiga sidor, och slutligen gäller det att börja städa.

Jäss jäss!