Miss Är - Missär

Miss Är
Missär

Miss Lyckad
Misslyckad

Miss Tänkt
Misstänkt

Miss Anpassad
Missanpassad

Miss Förstådd
Missförstådd

Missär med två ss, det borde väl vara ännu lite mer misär det? När vi skrev B-uppsats var det misääär, men fler s tycker jag ytterligare förstärker uttrycket.

För övrigt är jag nog Miss i allt utom Missförstådd. Så är det nog. Men det kommer väl knappast någon förstå.

---

Nåväl.

Efter en diskussion för ett tag sedan om självmord tänkte jag ta upp lite om mina tankar gällande påståendet självmord är något av det modigaste man kan göra" alternativt "självmord är modigt".

Jag hävdar bestämt att självmord aldrig någonsin kan ses som modigt. Därmed inte sagt att det nödvändigtvis är fegt. Men just modigt är inget man kan beskriva självmord med.

Följande argument användes för att försöka visa på att självmord skulle vara modigt. "Stå själv på ett broräcke, eller på en perrong och bara fundera på om du ska hoppa. Bara tanken skrämmer dig. Tänk på dem som verkligen vågar göra det, är det inte mod så då vet jag inte.." och "testa själva och se hur enkelt det är".

Men... nej.

Vari skulle det modiga ligga?

Om man står framför ett tåg (eller vid ett stup eller med ett rep runt halsen, vad som helst) så handlar det ju inte om mod om man sedan väljer att ta livet av sig. Det handlar om hur man mår, om man anser att livet är bra eller inte, om man anser sig ha något kvar att leva för.

Jag skulle inte göra det, av den simpla anledningen att jag inte vill. Varför skulle jag? Jag vill ju leva här med dem jag älskar och tycker om. Visst har jag mina problem ibland, men inte vill jag att mitt liv ska ta slut. Jag vill uppleva det roliga som finns här. Att jag avstår från att ta mitt liv i den situationen är alltså för att jag vill fortsätta leva. INTE att jag inte är modig.

Men, står jag där och istället mår riktigt, riktigt dåligt, så skulle jag kanske göra det. Mitt liv känns skit, allt är förstört och jag finner ingen glädje i livet alls. Jag kanske har kämpat och försökt, men allt är skit. Jag mår riktigt dåligt. Ja, då skulle det inte kännas så konstigt att hoppa framför det där tåget eller hoppa ner för stupet. Men det är INTE att jag är modig, det är inte modet som driver mig till det, utan helt enkelt att jag mår så dåligt så jag inte vill leva och känner att jag inte har något att leva för. Jag tycker inte det finns något roligt i min värld, så varför ska jag finnas kvar när livet känns mer skrämmande än döden?

Jag anser alltså bestämt att det absolut inte är modigt att ta livet av sig. Det är inte modigt att avsluta sitt liv. Det finns inget hedersamt i att "våga" kasta sig utför tåget/stupet. Det beror på hur man mår. Hur man mår avgör om man gör det eller inte. Det har inget med mod att göra. Självmord och mod hör inte ihop. Självmord är ett negativt ord, och mod är ett positivt ord. Mod innebär att göra något som (i de flesta fall) ses med respekt och vördnad och framförallt att trotsa sin rädsla och göra något man inte vågar eller agera hjälte och trots ett eldinferno gå in där och rädda en person. Men att ta livet av sig...  Då ser man på världen med skräck. Ingenting finns längre att leva för, livet skrämmer en. Kanske är man nervös för döden, men döden känns mindre skrämmande. Det är den sista utvägen. Man väljer alltså att hoppa ner för stupet/framför ett tåg/annat för att slippa lida. Man vill få ett slut. Självmord är den sista och yttersta av desperata självdestruktiva handlingar man kan göra, och man tar då sitt liv för att slippa den hopplöshet man känner. Det är hur man mår som driver en (ett psykiskt tillstånd), inte mod. Självmord och mod kan aldrig fungera tillsammans. Det enda man kan säga är att självmord är ett beslut, men inte att det är modigt.

Självmord är tragisk. Det är skrämmande, men det är inget man kan eller bör tysta ner. Att diskutera det måste man få (och bör man?) göra.


image144



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback