William Shakespeare

Men visst är det så. En av mina bästa vänner, Fröken Bitter, klarar av just det.

Trots att vi tycker olika om det allra mesta, och retar gallfeber på varandra stup i kvarten så är det KÄRLEK.

Hon är den jag kan ringa till vare sig jag egentligen inte vill prata, (utan mest bara vill höra min egen fagra stämma ) eller vill höra hennes röst, eller faktiskt verkligen vill prata. Trots att hon helst pratar om sig, och jag mest om mig, så har vi en alldeles lysande vänskap där vi avreagerar oss på varandra med små kärleksfulla meningar som "Du är den största tönt jag känner" och liknande. Kanske är det det som är vår största gemensamma nämnare, vår bitska, ironiska, lite barnsliga men ack så förlösande humor.





 

Hon till vänster, jag till höger.


Ibland är hon riktigt snygg, och då ser hon ut så här:



Trots att vi tycker olika om mycket så passar vi ihop som ler- och långhalm då vi har lite samma tänk. Det händer att vi tjafsar, men det är mer att vi är oense i sakfrågor. Vi bråkar aldrig trots att vi när vi väl träffas (bor 80 mil från varandra så när vi träffas blir det minst en vecka åt gången liksom) är så nära in på varandra.

Jag har svårt att anförtro mig till folk och prata om problem, sorger och liknande, men med Fröken Bitter så vet jag att jag kan säga vad jag vill. Jag litar på henne till 200 % och hon betyder helt otroligt mycket för mig.

---

(Jaja, Fröken Bitter. jag erkänner att jag skrev det där bara för att du ska bli glad så vi istället kan prata om MIG imorgon. Men vad fan, jag är i alla fall ärlig. Är man härligt bedårande, så får man vara både egoistisk och egenkär).

---

Nu vill jag höra hur det gick för The God.

Jag har aldrig i hela mitt liv varit så kissnödig! (I alla fall inte tidigare idag). Så nu ska jag gå på toa! TJIP!