Jag ska inte försöka vitsa till det och få till ett trevligt, smart och roligt citat som rubrik till det jag vill säga. Istället nöjer jag mig med rubriken ovan eftersom det på bästa möjliga sätt visar vad jag vill ha sagt.

Nu är B-uppsatsen från helvetet inlämnad (värre än vad jag trodde blev den dessutom. Känns lagom fint...) och jag kan äntligen berätta om lördagen. Dagen med stor D. Dagen då Gud var här (ja inte just hos mig, men i Karlstad).




Jag var, och är, salig över det och vad jag än skriver kan det aldrig hylla den mannen tillräckligt. Han har varit min Gud sen jag var sex år och för första gången fick upp ögonen för honom, och genom åren har han varit min stora förebild på alla plan. Hans vinnarskalle, tjurighet, kämpaanda, ödmjukhet och charm och sedan hans magiska briljans på isen som är det vackraste och bästa jag vet. Inget gör mig så rörd som att se mina lag vinna och/eller se Kung Forsberg visa sin övermänsklighet på isen genom att använda sig av sin briljanta split vision och ögon, fina handleder, starka ben, grymma balans, passningarna och spelfantasin man kan dö för och ja... Hela den magin han visar upp. Jag vet att jag hyllat honom i blogginlägg efter blogginlägg med långa, utförliga motiveringar till varför han är och förblir där uppe på tronen med kungakronan på, och jag vet att många är trötta på mitt tjat. Men, han förtjänar det, det är så.

Som sagt, lördagen var magisk. Han var ödmjuk och tillmötesgående och... MAGISK! Som jag skrev i förra inlägget, så beter han sig som en vanlig dödlig, trots att han är Gud, och han gör det med en briljans som man blir enbart lycklig av.

För mig var det sjukt stort, och det enda jag är bitter över är att isen inte var större så jag fick se honom spela på riktigt, och att min MODO/Foppa-tröja var kvar hemma eftersom jag tog för givet att isen skulle vara större och att det skulle vara så proppat med folk att en autograf och pratstund inte skulle vara möjlig och att jag inte tyckte det kändes rätt att knata fram och be om autograf och allt bara så där. Jag vill ju att han ska få vara ifred. Men, istället var han inte bara där för att inviga isen utan också för att skriva autografer till alla som ville ha. Ja precis, jag behövde alltså inte vara orolig för att vara till besvär när jag fick mina autografer. Med andra ord, jag skulle ha tagit med tröjan! Allt detta är den där jäkla plastisens fel! Bara för att jag trodde den skulle vara mycket större. Fan, vad bittert. Ja, ni fattar vilken misär. Där stod alltså jag, salig som ett litet barn på julafton (och då pratar vi alltså extremt salig unge med miljardärer till föräldrar som alltså väntar på en sjujäkla julafton...), och är överlycklig för att få se honom på avstånd. Klart man då blir bitter när man inser att man inte "bara" ska få se honom på avstånd på en plastis, utan man ska också få prata med honom, och så har man inte med tröjan! Herrejävlar.

Att det fanns personer där som ägnade tiden åt att klaga på Kungen tycker jag inte bara är patetiskt utan dessutom förjävligt. Om man har en sådan inställning att man får för sig att stå och beklaga sig över att Peter Forsberg, av alla människor, skulle vara divig bör man så fort som möjligt uppsöka närmaste lobotomi-makare. Jag vete tusan om sådana finns, eller om det ens heter så, men jag har ingen lust att googla för att ta reda på något som egentligen inte berör något annat än idioter. Det jag ville ha sagt var helt enkelt att personer som anser att The King är divig har något fel som ens får för sig att tänka så, och dessutom borde de hålla sig undan. Det var jättefint väder i lördags, de hade kunnat hänga på valfritt annat ställe. Dessutom, varför försöka dra en mörk skugga över honom för allt möjligt? Snälla rara, om ni anser att Michelle är mager så får ni ha den åsikten. Men att påstå att Forsberg nästintill skulle vara det svarta fåret i cirkusen med kvinnoideal där flertalet kvinnor drabbas av ätstörningar, för att hans flickvän enligt er åsikt är för mager, det är inte att vara patetisk. Det är att vara fullständigt, galet, orimligt patetisk med grym svartsjuka.

Nå, slut på gnällandet. Jag måste sluta bli så upprörd över idioter som inte inser hans storhet. Det är inte värt mödan att kommentera lägre stående varelser.

***

Morran hissar: Min käre far som tappert (? Han säger att han inte ville, men nog fan tyckte även han att det var bland det största han upplevt att få träffa The King) ställde upp och följde med, och han förtjänar beröm.

Morran dissar: B-uppsatsen. Finns bara ett ord. Misär. Misär med fem ä. Misääääär! Sedan vill jag dissa glinen som stod bakom mig och pratade om att sälja Foppas autograf. Skärpning! Sånt där jämställer jag med mord. Eller nästan i alla fall. Det är ett rån i alla fall.

***

Herr Trötter informerade mig om att det inte är förrän 15:e juni som gäller för övergångar från ES till NHL när spelaren varit över och spelat i NHL tidigare. 1:e juni gäller visst bara om spelaren är rookie. Jaha, så här har man gått och snurrat och väntat sig ett svar från Timmy, och så får man antagligen vänta mer än en vecka till. Snark.

Imorgon natt hoppas jag på att få fira att Ducks tar hem Stanley Cup. Det är de värda.

Avslutningsvis vill jag lägga in ett litet PS. Jag vet redan att jag inte är en stjärna på bildbehandling, så inga hånskratt från er nu om bilderna. Jag har inte ens Photoshop utan har fixat i Paint (så ge mig lite dispens för det). Sen är det faktiskt så att man inte kan vara bra på allt. Det kan bara Kung Forsberg vara.