Helgen hos Lurke har varit... Ja. Det var underbart att träffa min galning igen och den vilda och min sötis från högstadiet som jag inte träffat på flera år. Men, Uppsala som stad... Ja, det är verkligen inte min chipspåse det.

Jag och Murke satte tillsammans ihop en plus- och minuslista över staden. Minusen är långt fler, men som tur är för Uppsala Big City (och vår och Lurkes vänskap! Jo, vi kommer åka dit fler gånger!) så är plusen stora. Detta är dock endast min plus- och minuslista. Murke har så mycket knepiga åsikter om min lista, så jag valde att göra som vanligt. Det vill säga köra på mitt sätt. Du vet, If you don´t like it, you´re wrong!

Minus:
- Landskapet. Det finns ingen sjö i Uppsala. Jo, det är sant. Det finns ingen. Alls. Men det finns sju miljoner cyklar överallt. Morrans ytterst vetenskapliga konstaterande: I Uppsala badar man inte, man cyklar.

- Vädret. Sist vi var där var det snorkallt och det snöade mer än vad det gjort någon annan stans i världen. MINST! Och jag överdriver inte. Nu var det regningt, kallt/varmt (beroende på vad för kläder man hade, det var aldrig lagom).

- Logiken. Någon sådan finns inte. Affärerna ligger huller om buller. Caféerna ligger mer eller mindre i utkanten av stan. Torget är litet. Allt ligger så man luras gå tusen kvarter extra för att ta sig till bion, eller vart man nu ska.

- Städningen. På McDonalds städar de runt en när klockan är 20.00. När jag och Murke satt mitt uppe i en hetsig diskussion om politik samt surrande om Foppas miljövänliga skor och huruvida killen framför oss i kön var het eller inte (det var han. Murke har ingen smak). Gissa om städkillens mopsande störde vår koncentrationsförmåga? Hallå, sluta städa Uppsala!

-  "Musiken". Ja, i alla fall musiken Lurkes kompisar (utom jag) lyssnar på. Den är inte bara bedrövlig, den är vedervärdig! Skavsår i öronen, hjärnan och magsår kom jag ändå lindrigt undan med, och det var tack och lov att jag då och då fick lyssna på min musik (en låt varannan dag, typ) för att uthärda misären.

- Höghustaks-fester. Okej.
För det första: Hur ska man veta vilken fest som är den man ska på, när ALLA höghus har fest? Det säger sig själv att man går fel och alltså helt i onödan kämpade sig upp och dessutom klättrade över ett staket. Resultat: Morrans infektion i foten vaknade till och foten såg både gul och blå och röd och ledsen ut. Uppsala ska dock ha plus för att man är välkommen på alla fester, och inte enbart den man är bjuden på. Jäjä.

För det andra: Människorna!  Förlåt, men man kan inte trivas med alla. En hel helg, utan tillstymmelse till person med hockey- eller hästintresse, okej, det kunde jag fixat. Men nu var det värre än så. Det var verkligen så illa det kunde bli! I ena änden, på hustaksfest 1 har vi popare (eller om det heter poppare? Jag har ingen aning). Dessa är... Jodå. För att använda Lurkes egen beskrivning av alla som skulle komma på hennes fest: "Hon/han är TREVLIG". Att en person är trevlig tycker jag är ganska värdelöst vetande. Det kan de flesta vara med mer eller mindre ansträngning. Jag vill veta hur personer ÄR, vad de gör, vad de gillar och såna saker. Nåväl.. Poparna i ena änden av hustaket. Dessa är få till antalet, är just det, trevliga, men liksom inget mer. En av dem höll på Brynäs. Och då var det ändå den bästa av dem. Inse att jag inte hade det lätt. En av dem bad om tio minuter för att underhålla oss. Han fick en minut. På den minuten hade han inte underhållit ett dugg, och efter det fokuserade min hjärna på annat än poppare. En av poparna var dock ingen popare, men han var där ändå. Han var nästan lite söt, på ett Morran och Murke-vis (vilket är ett väldigt speciellt vis då vi har otroligt olika smak. Jag har bra smak, Murke har usel smak). Men efter att ha hört att han hade en 35-årig flickvän som var vegetarian, och att han därmed gått ner i vikt eftersom han inte fick någon mat () kunde man bara skratta lite tyst i smyg åt honom. Så vi gick. Över till andra hörnan. Reggae-hörnan!

Murke och Piggelin tyckte detta var kanon, men detta är ju inget för mig. Dreads, flum, rastagrejs och så vidare är inte min chipspåse det heller. Vad finns då på denna "fest-halvan"? Jo. Tusen killar med rastaflätor/dreads och reggae-mössa (som står still och röker), två tjejer med rastaflärtor/drads och reggae-mössa (som dansar flummigt), en upplåst pool med lite vatten i, en rastakille som jonglerar med självlysande bollar och så vi då. Jag, Lurke, Murke och Piggelin. Vi smälte inte in. När en av reggaekillarna dessutom (efter att ha hört att jag är hockeyfantast och att vi kommer från Arvika) säger: "Arvika? Japp, där har jag varit och spelat hockey. Spelade massa hockey förr, men du vet. Sen kom reggaen in i bilden, och då la jag av med hockeyn", ja då fanns inget mer hopp för denna fest.

Fest 2, den vi skulle på från första början. Ja här var det människor från alla möjliga ställen. Eller i alla fall Spanien, Tyskland och Frankrike. Typ tre var svenskar, och så vi då. Festen gick ut på att sitta runt ett bord med rester från uppäten mat, och där alla pratade huller om buller på engelska och inte förstod varandra för fem öre. Vi gick hem och somnade.

- Övriga människor. På Lurkes födelsedagsfest (fest 3). Festen med stort F. Här fanns heller ingen människa med samma smak och intressen som mig, och ja... Nåja. Det var dock kul att få se en äkta tecknad figur i verkligheten! Shaggy, Scooby Doos människopolare.



Sedan fanns det, trots allt, en kille som var skapligt söt och en 3:a på Morran-skalan (övriga var -10 på min skala, och +10 på övrigas skala...typ). Men. Killen var dum nog att prata. För det första: Jag klarar av att ta mina pencillin-tabletter själv. För det andra: "Jag kan hjälpa dig. Jag vet hur man gör, jag tar massor av olika tabletter och piller varje dag!" Liksom, klart man blir rädd och smiter sin väg illa snabbt. Hujeda mig!

- Näe. Nu har jag nog inte mer att gnälla över. Tro det eller ej.

Nu var det tänkt för plusen. Men om någon orkat läsa igenom alla minus jag radat upp vill jag belöna den med att bespara från än mer läsning (och ska sanningen fram så orkar jag inte skriva mer. Fan! Nu var jag egoistisk igen!). Nåväl, pluslistan och lite övrigt får komma i nästa blogginlägg, precis som ett litet surrande om Kung Forsberg vs Lidström.

***
Japp, "inte min chipspåse" är ett egenkomponerat uttryck som protest mot det allmänt missbrukande "inte min kopp te" som alla svänger sig med ti tid och (mest) otid.
.
***

Det är små sår i mina ögon, det är därför det gör ont. Det berättade Murke på tåget hem. Ingen ställer så bra diagnoser som hon

***
Jag ska dock tillägga att jag faktiskt har en kompis som är popare. Den Blonda Häxan är ju faktiskt det. Ibland. Men hon är min lilla sötnos, så det går faktiskt bra ändå. Dessutom vet hon allt om Foppa (även sånt hon inte vill veta) och hon vet vem världens bästa Timmy är, och hon kan mer om MODO och Hockey än hon kan om sig själv nästan. Till hennes stora förtret. Sånt gillar jag!

På tal om det. Jag saknar Stockholmsfjollan och Den Blonda Häxan. Men det är skönt att slippa idiot-sjungandet och hoppandet och skuttandet till de miserabla tonerna av They´re Taking The Hobbits To Isengard. Tack gode gud!

Fröken Bitter saknar jag också. Alltid. Jämt. Hela tiden. Och fast att jag aldrig skulle erkänna det, så älskar jag att få sms och mms från henne just när jag håller på att somna. Trots att det står "Ge dig. Floppa är i dagsläget överskattad. Sjukt överskattad!". För jag vet ju, att hon är bitter.



Nu är det dags för uppackning av allt jag köpt och det jag hade med mig till Uppsala (som vanligt alldeles för mycket). Det jag köpt är, som vanligt, kanon-fynd och det ger Uppsala plus!

Jäjäjäjäjäjäjäjä.