Men har man hjärnbrist så har man. Vad gör man då? Järnbrist, ja då ska man ju äta kött. Men hjärnbrist liksom...? Ska man äta popcorn då? Jag tror det. Jag tänker i alla fall ge popcornen en ärlig chans.

Detroit-fansens egen sida för att driva med Avalanche är oftast inte alls rolig, men just den här seriestripen är söt faktiskt. Trots att den kommer från divealanche.

      

För övrigt berättade Anna just om hur hon brukar ta med sin mormor till "kinesaffärer" då och då för att göra henne glad. Anna berättade hur glad hennes mormor blir över att få komma någonstans där hon med sina 150 cm inte är den kortaste vuxna person, och jag måste säga att jag blev impad. Vad mycket det finns att bli glad för, och vad mycket det faktiskt finns man kan göra för att glädja någon. Därför tänker jag ge min kära Stockholmsfjolla en charmkurs under kvällen.

Dagens lunch bestod som vanligt av samtalsämnen såsom huruvida våra två föreläsare är tillsammans eller ej, och om den manliga av dem är far till barnen, hur offret ska snärjas, om konstverket "Kolesterol" kan ses som ett konstverk eller inte, om mina besparingar räcker till att betala Kung Forsberg hotell och sen har vi tjafsat om allt annat vettigt också. Trevlig lunch med andra ord.

Fan, jag har inget att blogga om för jag vill inte. Men bloggen är ett perfekt sätt att försöka smita undan enkätbearbetningen, så jag får väl stå ut. Stackars lilla rara Morran. Så mycket besvär det finns här i världen.

***
Daimglass är det godaste som finns just nu.

***
Häxan, Morran och Stockholmsfjollan är en söt liten blogg som handlar om hur tre miffon försöker bemästra kaoset de orsakat genom sin b-uppsats. Värd att läsa om man vill se ett par fula fötter.

Nej, nu måste jag jobba med diagram. Vad lat jag är.

Tjip!