Helt ärligt, så är det inte alls viktigt. Det handlar inte alls om mer än liv och död. Det handlar inte ens om liv och död, utan snarare om att vinna. Och att vinna är inte så gigantiskt viktigt som man ibland kan tro. Det är ju viktigare att man är snäll, exempelvis. Eller att man är duktig på att lösa korsord, kan olika fågelraser, vet vad lilla Sjöjungfruns pappa heter eller vet hur länge Gorbys piroger ska vara inne i micron för att bli helt perfekta. Så är det. Om man jämför med det är hockey inte viktigt alls. Inte alls.

Det där tankesättet har surrat runt i min skalle nu sedan igår, och det är väl ingen överraskning att det trots idogt arbete inte lyckats få något grepp i min hjärna. Det verkar inte fungera hur många gånger jag än tänker det. Men man kan i alla fall låtsas att man verkligen känner så. Det förlorade guldet känns nämligen något lite lättare att hantera med en sådan inställning.

***
Dagens musiktips:
Only The Lonely - Roy Orbison

Den där förbannade "depp-känslan" ger sig inte. Shoppingsug? Oh ja. Men till mig själv..? Nja, pengarna är ovanligt slit nu, trots att det bara är mitten av månaden ännu. Med två av mina bästa vänner som dessutom fyller år (20!) så gäller det att hålla hårt i slantarna vad gäller shopping för egen del.

Detta vill jag verkligen ge till en av de kära vännerna. Eller vill och vill, jag tror i princip jag måste ge henne detta
  
           327 kr



Sedan har vi:

  90 kr <--- ELLER ---> 75 kr?  

Jag tycker den typen av portmonnä är högst jobbig, men min lilla dam gillar dem skarpt. Att de var söta som socker förhöjer ju "måste-ge-henne-känslan" och dessutom blir jag sugen på en av dem själv också.
(Allt från http://www.asos.com/).

Morran hissar: Murke och Lurke och jag. Vi kan så mycket tillsammans.

Morran dissar: Fjärdeplatsen. Vad annars?

Jag har nog aldrig känt mig så oentusiastisk över en morgondag som jag gör nu. Dessutom kommer det säkert spöregna. Nåväl, nu ska jag (faktiskt) gå och lägga mig. Gonatt!