...Jag kollar bara i spegeln och säger "vilken snygg jävel du är" och så är jag glad igen. Liam Gallagher



Äh, jag vet inte om bilden fyller sin funktion just nu, men den är så söt så det får den göra ändå.

Jag känner mig grymt nere, och gjorde detsamma som Herr Gallagher. Det brukar alltid bli som för honom, men idag gjorde det inte det. Jag antar att det beror på att jag har en fuldag, alltså. Eller vad det nu kan vara. 

När jag är lite deppig, så gör jag alltså som Herr Gallagher och säger till mig att rycka upp mig. Det brukar som sagt hjälpa. Gör det inte det lyssnar jag på musik (se musiktipsen nedan) och då ska det hjälpa. Men idag är det en synnerligen depp-dag som inget verkar fungera för. Att prata om det är definitivt ingen idé- Jag tycker bara om att prata om roliga saker, alternativt saker jag är bitter över. Att prata om att jag känner mig nere känns inte bara tråkigt utan också onödigt, eftersom jag inte vet vad jag ska säga riktigt.

Kvällens musiktips (som nästan alltid piggar upp):
Dancing In The Dark - Bruce Springsteen
Born In The USA - Bruce Springsteen

Det där med att lyssna på Kent och sånt när man är deppig, det har jag aldrig förstått mig på. Då blir man ju bara mer deppig. Men Herr Trötter lärde mig en gång att Patrik Isakssn faktiskt kan hjälpa. Till exempel om man inte skulle kunna lyssna på The Boss eller liknande.

Och för att hylla Liam och hans Oasis:
Wonderwall - Oasis

***

Lite mycket musik nu, och lite väl lite The God känns det som. När det gäller vad han gör nästa säsong, så vill jag egentligen inte spekulera i det nu, och framförallt hoppas jag media kan låta honom vara ifred. För mig kommer han alltid vara The God, den störste av dem alla, han som är högst upp på piedestalen och med en klanderfri krona som inte kan trilla på sned ens om han skulle anstränga sig för att den skulle göra det. Det spelar alltså ingen roll om han fortsätter spela i NHL (och i så fall vilket lag), eller om han kommer hem till Svenska Mästarna eller om han lägger skridskorna på hyllan. Det är nog allt jag vill spekulera i det just nu.

***

Gör nu en god gärning och hjälp Shane. Det tänker jag göra.

 

Skicka ett vykort till:
Shane Bernier
PO Box 484
Lancaster, Ontario
K0C 1N0
Kanada

***

Min Lurke hade glädjefnatt förut och berättade att hon var kärleksrusig. Tyvärr var hon inte säker på vem offret var. "Jag har känt mig kär, men jag vet inte i vem!". Nä, det är att synd om en del.

Ännu mer synd är det om Fröken Bitter. Vi vet inte vad hennes trötthet beror på, men hon är i alla fall lika självupptagen som alltid. Om det är ett gott tecken eller ej vet jag inte. Men jag antar det. Det händer ju att jag kallas självupptagen, och jag är ju normal och frisk och kry på alla slags vis. Ungefär. I alla fall, så var hennes kommentar tidigare under kvällen när jag lite försiktigt försökte styra in ämnet på *censur* (efter att ha listat alla möjliga och omöjliga sjukdomar som hennes trötthet kunde bero på). "Jag tycker inte vi pratar om *censur*. Nu pratar vi om mig!" Och så blev det förstås.

Det är länge kvar till Anaheim - Detroit drar igång. Snaaark! Men Mike ska vara med och se i alla fall, vilket är trevligt. Vi kommer aldrig så bra överrens som när det är hockey och jag egentligen inte har ett brinnande hjärta för något av lagen. Eller ja.. Jag hoppas förstås av 95 % av mitt hjärta att Anaheim vinner så jag slipper Red Wings i final. Dessutom är Anaheim ett sjujäkla bra lag och Samuel Påhlsson är väl värd detta. Så jaha, där ryker antagligen min och Mikes vänskap under matchen, eftersom han är Detroit-fan. Jäkla ouppfostrade unge!

Tjing!